Vulkanen exploderade – Degerfors är derbykungar

Lika lätt som lekfullt. En gedigen laginsats av Andreas Holmbergs flygande nykomlingar mot ett Örebro SK som efter att ha tagit två raka segrar och fått lite arbetsro nu står inför hårda bud i Mellerud.

Fem stavelser i namnet, fem fullträffar hittills i årets Allsvenska. Victor Edvardsen är glödhet och sänkte ärkerivalen med ett hattrick där det ena målet var vackrare än det andra. Kanske inte borde dras för stora växlar, vi är ju ännu i seriens vagga, men 2021-års upplaga av Degerfors IF känns kittlande. Har de hittat en ny ”Mål-Otto”? Satt det kanske nån portugisisk spion bland restaurangbesökarna på Stora Valla?

Målet är att hänga kvar och kommer så förbli. Det var hemskt många år sedan det spelades länsderby på den här nivån, 24 för att vara exakt. Och trots att varken några vulkaner eller kubaner fick chansen att skapa en minnesvärd inramning på denna klassiska svenska fotbollsmark, kan vi redan nu skriva in den här tisdagskvällen i svensk fotbolls annaler. Bruksorten förnedrade staden; vulkanen fullkomligen exploderade i vad som ibland kallas ”Lilla Italien”. Förväntningarna var rejält uppskruvade redan innan, utan att behöva plast-ultras med tuschpennor som bryter sig in nattetid i bildsalen. Men det är klart, man blir allt lite barn på nytt av att se sådan här fotboll; Örebro SK tillhör tveklöst Allsvenskans mest meriterade klubbar, vek visserligen ner sig totalt ikväll, men det är något alldeles speciellt med Degerfors och Stora Valla. Av med hatten, nu vet vi att segrar som den mot Blåvitt inte var en tillfällighet. Samtidigt ska Andreas Holmbergs arbete lyftas upp, ty en liknande gedigen laginsats kommer inte utan en riktigt duktig tränare.

Örebro, inte ens ett gult kort

En sak måste inledningsvis tilläggas. Planen, eller ”åkern” som vissa i försnacket kallat den. Kanske har den sina tuvor, gräset är tjockt men såg jämnt ut och spelmässigt bjöds det på förstklassig fotboll. Underlaget var som det borde: fint tjockt värmländskt gräs gav perfekta förutsättningar som i den härliga kvällssolen bjöd både åskådare och spelare på en angenäm afton. Om man inte är örebroare då givetvis, men chansen att ta en gruvlig revansch kommer såklart i höst och då på plast. Matchinledningen var annars lika fin som vädret. Det var tempofyllt, där passningarna satt som de skulle. Det var kamp, det var derby. Ett Degerfors som sökte vägar via diagonala crossbollar mot Ferhad Ayaz på högerkanten och ett ÖSK där skärande bollar var ämnade att dra isär den rödvita backlinjen. Det dröjde inte länge, bara ett dussintal minuter, innan hemmalaget fick lite tryck via en rad hörnor från just höger. Man behöll trycket och när 17 minuter gått, når en underbar passning av Christos Gravius fram till Johan Bertilsson som rundar franske Bobby Allain i ÖSK-målet men skottet täcks strax utanför.

När 1-0 så kom bara ett par minuter senare kändes det logiskt, trots att anfallet skedde på vänsterkanten. En lång cross når Abdelrahman Saidi och han bryter in och chippar läckert fram bollen på pannan på Edvardsen som nickskarvar in aftonens första delikatess via Allains vänstra stolpe. Med ens blev det gruffigt, irriterat och derbykänslorna svallade. Obegripligt nog missade domare Bojan Pandzic en riktigt ful tackling av David Seger och till ÖSK-supportrarnas långa lista av beklagan ska redan här tilläggas att deras lag gick av planen utan att ha dragit på sig ett enda gult kort. Hur nu det är möjligt i en match som denna, mot självaste lokalrivalen!

En uppvisning som hette duga

Firma Saidi-Edvardsen skulle bara behöva tio minuter för att göra kvällen än surare för svartklädda Örebro SK. En genialisk passning centralt, Edvardsen sticker i helt rätt läge, löper sig förbi de två ÖSK- backarna som knappt hinner reagera och löpa hemåt innan tvåan sitter perfekt placerad i bortre hörnet. Stor och stark, med vass teknik och med fin blick för spelet: kvällen hade knappt börjat men Degerfors i allmänhet och Edvardsen i synnerhet hade lekstuga. Halvtidsvilan lär ha kommit som en stor lättnad för ett tungt, vilset och direkt håglöst Örebro där den största synden var den enorma tid man tog på sig i bolltransporterna.

Axel Kjäll och hans lag blev överkörda innan paus men var kraftigt på gång efter jämna första tio minuter i andra. Calle Hjertstrand hade prickat stolpen med en kraftfull nick på hörna innan paus och nu var det kapten Gerzic som förbannade målramen på Stora Valla sedan han skurit in från vänster och skruvat ett fint skott i stolpen. Och hade man inte stolparna emot sig, kunde Degerfors tacka sin lyckliga stjärna att Ismael Diawara stod där han skulle. Två kvalificerade räddningar på skott från nära håll motades av hemmakeepern och ett ÖSK med betydligt mer energi i offensiven dominerade kraftigt händelserna mot halvlekens mitt, men utan att få utdelning. Extra kostsamt när Edvardsen är på målhumör, behövs knappt tilläggas. Hans hattrick fullbordades sedan Sebastian Ohlsson slagit en väl avvägd långboll från försvaret som Edvardsen kontrollerade – hårt bevakad – och vek ner mot höger skickligt hållandes försvararna ifrån sig och pang så satt trean snyggt i bortre hörnet efter att ha touchat en svartklädd.

ÖSK gjorde ett antal byten, förmådde en sista chans via Hümmet som sköt ett skott som Diawara lite klumpigt släppte retur på men när inbytte Erik Björndahl skulle raka in returen och tröstmålet stod örebroaren, fostrad i Rynninge, i vägen ännu en gång. Mot slutet blev lättheten, lekfullheten till ren och skär retsamhet då hemmaspelarna rullade ut ett ÖSK som såg ut att bara vilja sjunka genom jorden (det går ju faktiskt det också på en riktig gräsmatta!). 20-25 passningar i rad rödvita emellan till åskådarnas stora jubel och utklassningen var ett faktum mellan ett effektivt DIF och ett olyckligt ÖSK.

Dela

Lämna en kommentar

Sajna upp för Tutto's nyhetsbrev
0 Kommentarer
Nästade kommentarer
Visa alla kommentarer