Under den franska kjolen

PSG blev inte mästare för tionde gången. Formidabla Lille höll nerverna i styr och tio år efter senaste titeln är man åter Champion de France. Här kommer fem snabba från Frankrike, samtliga med en touch av Sud, som får resumera dramatiken i säsongsavgörandet.

Slår på teven. På den parisiska sporttidningen L'Equipes kanal visas 2019 års upplaga av Mondial Marseillaise à Pétanque. Boule med andra ord, i repris från snart två år sen, senast det var publik på läktarna. Men jag ljuger lite nu, det här var faktiskt i söndags m o r s e. Ville bara få in den där sydfranska touchen på ett mästerskap som vi här i Marseille-trakten på något märkligt sätt betraktar som vårat, Ligue 1, och som i söndagskvällens heta avgörande bar vissa oemotsägliga sydfranska tecken. Där herren på täppan, Christophe Gaultier, ju är från just Marseille. Söndagen var en lång dag, men när avgörandet äntligen kom strax innan 23-tiden kunde man sova riktigt gott sen. Annars kallas hon Fanny. Hon lyfter upp kjolen och spelarna i det förlorande laget får kyssa hennes skinkor. Traditionen är något diffus, ska precis som Marseljäsen härstamma inte från Provence utan från Alsace och första världskriget. Samma Marseljäs som Benzema vägrar sjunga, men det är en helt annan femma. Fanny tillhör boule-världen, kanske kan sägas vara någon slags maskot för sporten idag, och i ett Provence som andas boule varje dag och i varje by är fotbollen ibland sekundär. Som i den femma som här föreslås:

1. Det galna firandet i Lille och Galtier kom äntligen i mål

Om fransmännen i allmänhet, fortfarande utestängda från allt vad arenor heter, i stor majoritet tappat tron på regimens kvacksalveri, och Lille-borna – dessa fantastiska Ch'ti (som nordfransoser kallas) – var skrudade för seklets fest. Vad tror ni hände? Det blev kaos i Kafernaum med tiotusentals fans som gick ut på torgen för att fira guldet. Hela Lille firade hela natten trots att utegångsförbudet gällande hela landet började samtidigt som matchen Angers-Lille blåstes igång. Konstaplarna där uppe i norr lyckades enligt nyheternas rapporter haffa sju (!) brottsverkare under en natt av vanvettig glädje som Lille verkligen gjort sig förtjänt av.

När Youssuf Yazici byttes ut med tio minuter kvar var den broderliga kramen och det enormt varma leendet som utbyttes med Jonathan Bamba det som annonserade titeln. Men när Yazici närmade sig bänken och möttes av stenansiktet Galtier dog leendet och en betydligt mer seriös Yazici gick och satte sig. Galtier, som bara vunnit ett cup-guld med Saint-Etienne 2013, var kvar i sin roll tills domaren blåste av matchen. Marseljäsen Christophe Galtier, en fantastisk tränare som visserligen ryktas bort men som äntligen kan titulera sig Champion de France. För vi ska inte hymla: om Lille petade ner mäktiga PSG, slog dem på bortaplan i slutet av mars, slog Lyon borta en månad senare, ska en riktigt stor schnitzel hamna på Galtiers tallrik! Samtidigt som hans tidigare lärjunge Laurent Batlles förde upp Troyes som seriesegrare i Ligue 2, gav hans idoga Lille-projekt äntligen betalt!

2. ”Jean-Michel Aulas vi ska slå ditt hem sönder och samman!”

Senast jag såg en match i Ligue 1 på Stade Vélodrome var det faktiskt OM-Lille. Lillbrorsan, en av Sveriges bästa fridykare, hade kommit på besök ett par dar i Aix. Januari, svinkallt och stark Mistral-vind men det blev Bikini Bar vid Catalans-stranden ändå och sen en sån där missljudsstämning man bara kan höra på dessa breddgrader. Mario Balotelli debuterade för OM men vi var i OM-shopen mest för att leta glas – vid lunchen hemma i Aix hade brorsan pangat sin brorsons favoritglas – och nummer 9 hängde där prydligt utan att vi till en början förstod riktigt varför (Balotelli hade precis landat i Marseille). Lille visade redan då vad de var gjorda av, klädde av OM spelmässigt och även om den gode Mario satte en straff i slutet blev det förlust. Innan dess hade matchen avbrutits en halvtimma av en banger som kastats in från vår sektion och hade vi Nilssons inte kunnat hålla andan så väl hade sista bussen tillbaka mot Aix lämnat utan oss!

Vi talar naturligtvis egentligen om Rudi Garcias haveri(er). Och re-haveri eftersom Lyon kommer spela i Europa League till nästa säsong, medan Garcia redan är väck (annonserades kort efter slutsignalen). Normalt så beskedliga Nice satte käppar i hjulen för Lyon, gick för segern och vann med 3-2. En rejäl missräkning för Jean-Michel Aulas och hans Lyon som istället för Champions League får tampas tillsammans med Marseille mot Europas andrasortering. Sägas bör att Lyon fortfarande har ett högintressant lag som med en ny och bättre tränare samt med publiken tillbaka på läktarna kommer att bli livsfarliga. I Marseille hatas Aulas och Lyon mer än PSG, nidramsorna är många och kanske vi kan få en helfransk final i Europa League till våren 2022? Förbered dig brorsan...

3. Kvalmötet Nantes-Toulouse kanske inte kommer betyda ett dyft

Tyvärr måste ord sättas till verkligheten: som det ser ut i nuläget kommer en av Frankrikes mest klassiska klubbar, bildad 1888, gå i konkurs och flyttas ner administrativt när det beger sig någon gång i juli. Vi talar naturligtvis om Girondins de Bordeaux, vars spelare mot slutet gått samman och på planen visat att de är värda sin plats i Ligue 1. Man vände underläge mot Reims och säkrade kontraktet i sista omgången men kommer det betyda någonting? Klubben svävar i högsta osäkerhet och lyckas man inte hitta en köpare kommer man gå ett mycket tragiskt öde till mötes. Vinregionen Bordeaux, där några av världens bästa årgångar står att finna (jag vet att Daniel Agerberg är med, trots hans korkade viner i Tipslördag), söker lokala affärsmän som är mäktiga att omfamna klubben i deras hjärtan. Det blir en kamp mot klockan: kapitalismens avart mot kärnan av fransk fotboll.

Toulouse, trea i Ligue 2, gjorde processen kort hemma mot Grenoble som tidigare under veckan slagit Paris FC i kvalet. Isak Petterssons lag har nu rejält fått upp doften för en lika fantastisk som lila avslutning på den franska säsongen. Kan man betvinga Nantes? Det får visa sig i dagarna, men Nantes är rejält i gungning och Toulouse kanske borde anses som favoriter i detta kvalmöte. Alldeles säkert är att segraren får sin plats i Ligue 1, men förloraren kanske i kraft av Bordeauxs undergång blir en så kallad ripescaggio och därmed benådad. Den som lever får se.

4. Michel Der Zakarian bödel för klubben han älskar

När jag på måndagsmorgonen gick ner till min älskade tobaksaffär för att snacka lite boll satt min kompis Doudou såklart vid baren. Vi brukar inte dela samma analyser men nu vi var överens: Michel Der Zakarian är en förrädare! Nantes behövde en ynka poäng i hemmamötet med Montpellier för att säkra kontraktet och skicka Brest till kval men Montpellier, utan något att spela för, gjorde livet riktigt surt för västfransoserna och vände hem med tre betydelselösa poäng och med Nantes på 18:e plats vilket såklart betyder kval mot kvalsegraren i Ligue 2, i detta fallet Toulouse.

Michel Der Zakarian, uttalat stor Nantes-supporter, har spenderat sin karriär mestadels mellan just Nantes och Montpellier, var även tränare i Clermont just innan Corinne Diacre tog över, men vad var detta egentligen för chauvinistisk uppvisning från hans lag? Troligtvis var Nantes just så dåliga och Montpellier kanske är ett av ligans bästa lag, kanske redan kommit över förlusten i cup-semin mot PSG, och körde järnet för sportens skull. Chapeau, i så fall, men känslan är ändå att Nantes förtjänade ett bättre öde, och kommer säkerligen inte välkomna Der Zakarian på hedersläktaren i framtiden.

5. Bruno Génésio och miraklet Rennes till Conference League

Det här riskerar att bli aningen långsökt men en av årets tränarprofiler i Ligue 1 avslutade sin aktiva karriär i Provence. Han kom till regionens Venedig och Martigues sommaren 1995 där han mötte en svensk i dörren. Vem då? undrar den nyfikne läsaren. Jodå, ingen annan än Henrik Bertilsson om någon minns honom. Nåväl, med skorna upphängda i björken har ju Génésio gjort en intressant resa i Lyon. Först som scout, senare som assisterande bakom både Remi Garde och Hubert Fournier. Efter att ha tagit över rodret 2015 är det ju i mångt och mycket hans nästan femton år av verksamhet inom klubben som skapat det Lyon vi ser idag, men Kina lockade innan världsläget gjorde att Bruno Génésio till slut valde att styra kosan hemåt igen. Här var Rennes i starkt behov av hans tjänster och vilken succé det blivit!

Inför slutomgången hade man en på papperet enkel uppgift, hemma mot redan nedflyttade Nîmes, vilken ju klarades av galant med en 2-0-seger. Men för att nå Europa – något som sett otänkbart innan hans föregångare Julien Stéphan fick stryka på foten – behövde man Monacos hjälp. Och lika ironiskt som det låter tog monegaskerna en pinne efter en mållös historia i Lens, knep kvalplatsen till Champions League före Génésios älskade Lyon samtidigt som årets sensationslag tillika nykomlingar Lens missade spel i Europa med en ynka poäng. Génésios comeback till den franska fotbollen stavas sex segrar, två oavgjorda och tre hederssamma förluster sedan han satte ner väskorna i Bretagne i början av mars. Mission accomplie och Rennes blir säkert inte lätta att tas med till nästa säsong.

Dela

Lämna en kommentar

Sajna upp för Tutto's nyhetsbrev
0 Kommentarer
Nästade kommentarer
Visa alla kommentarer