Klart: England vinner EM i sommar
Att EM-turneringen sköts upp ett år på grund av pandemin har visat sig vara sportsligt positivt för det engelska landslaget. Truppen hade redan en ung stomme, men nu när spelare som Mason Mount och Phil Foden visat framfötterna på den absoluta toppscenen, sänks troligtvis medelåldern i startelvan ytterligare. Det är således inte en slump att England de senaste veckorna seglat upp som oddsfavoriter till att vinna fotbolls-EM.
För någonting är det allt som har hänt med den inhemska engelska fotbollsutbildningen. Inflödet av unga talanger, kanske främst från Belgien och Frankrike, har det senaste decenniet omformat de konservativa tankarna på hur en engelsk spelare får vara stöpt. Engelska klubbar har plockat in spelgenier från kontinenten, och tittat mot sina egna akademier med skygglappar.
För tiotalet år sedan så skulle en engelsk mittfältstalang vara aggressiv, stark, kunna skjuta hårt och passa långt. För så hade ju Roy Keane, Paul Scholes, Steven Gerrard, Frank Lampard och gänget skördat sin framgång på mittfältet. Det har resulterat i en mängd haussade halvmesyrer genom åren. Jack Rodwell kallades för Englands framtida lagkapten, Jonjo Shelvey kallades för den nye Steven Gerrard och Tom Cleverley kallades för den nye Paul Scholes. Upplagt för besvikelse, vilket det också renderade i. Det är en av anledningarna till att det fanns försvinnande få engelska stjärnspelare i topplagen i Premier League under 2010-talet. En annan är att det visat sig oerhört svårt att som ung engelsman ens få chansen att utmana om speltid i de stjärnspäckade lag som slåss om platserna i topp-6.
Men nu har det uppenbarligen hänt något. Dagens unga engelska fotbollstalanger är influerade och utbildade av spelare och tränare som själva är eller har varit en del av det moderna sättet att tänka och spela fotboll. De unga engelsmännen är i högre grad mångsidiga, bollskickliga och välskolade. Just mångsidigheten skiljer dem från många av deras lite äldre landsmän. För några år sedan ansågs Raheem Sterling, Danny Welbeck och Daniel Sturridge vara Englands offensiva framtid. Såhär i efterhand känns det ju solklart varför det inte flög till högre höjder.
Med de sena 90-talisternas och tidiga 00-talisternas intåg har England nu en mycket bra guldchans i sommarens EM. Jag talar främst om Rashford, Mount och Foden, men vill heller inte glömma bort Grealish och Maddison. Spelare som är utbildade i att bryta mönster, snarare än att försvinna in i ett. Det säger väldigt mycket om dagens engelska fotboll att två av de bästa spelarna i vårens Champions League-slutspel har varit Mason Mount och Phil Foden.
Det säger också mycket att de har fått förtroendet av Pep Guardiola och Thomas Tuchel. Två icke-engelska tränare, som inte direkt är kända för att tycka om taktiskt oskolade spelare.
Framtiden ser ljus ut, nu när de konservativa skygglapparna plockats av i England.
Dela
Lämna en kommentar