Underhållande och insiktsfullt om 1990-talets förändringsvind

1990-talets engelska fotboll väcker vackra minnen hos de flesta av oss. Ekim Caglar har läst en ny bok om ett profiltätt årtionde med en gammal fotboll som också bidrog till att stärka den moderna industrin.

When the Seagulls Follow the Trawler: Football in the 90s
Tom Whitworth, Pitch Publishing Ltd; (2021)

Mitt undangömda godis är fliken i webbläsaren med alla mål från Turkiets kval till EM-turneringen 1996. Den senaste veckan har jag låtit de 20 minuterna förgylla vardagen i mikrodoser, med sötsaker som kanske ingen annan än jag själv egentligen är sugen på.

När andra käkar en chokladbit snor jag en portion barndomsminnen, serverade av både Fatih Terims färgstarka gäng och genom skakiga defensiva insatser från Patrik Andersson och Thomas Ravelli. Jag hade varit mer stolt över att sno min sons överblivna lördagsgodis än det här beteendet, ärligt talat.

Barndomsromantik är inget att omfamna, men ibland hamnar vi där ändå. Visst, jag fick ett tips, men det fanns också nostalgiska skäl att det beställdes en bok om 1990-talsfotboll. Omslaget talade visserligen emot, men referensen i titeln avgjorde.

Det jag främst förväntade mig av författaren Tom Whitworth var förströelse. Genom brevinkastet landade ett paket fyllt av både Tipslördag-flashbacks och en påminnelse om hur årtiondet blev en viktig språngbräda för den moderna fotbollsindustrins vidare utveckling. Vad 1990-talets stora kommersiella kliv har bidragit till finns det facit på: spelet har blivit bättre, samtidigt som de stora aktörerna i form av förbund, klubbar och spelare numera lever på en annan planet än oss vanliga dödliga.

Någon skulle kalla det en nödvändig modernisering. En annan skulle kunna se nya arenor för en ny publik, allt lukrativare tv-avtal och eskalerande spelarlöner som tydliga steg bort från gräsrötterna. Många kombinerar perspektiven. Whitworth kontextualiserar tillräckligt för att inte förenkla några strukturella skeenden, och väver in de klassiska matcherna för att inte tappa den enbart sportintresserade läsaren.

Detta är en i första hand engelsk bok, även om VM- och EM-turneringarna fått ett par pliktskyldiga kapitel och Serie A:s strålglans nämns. Resan genom Liverpool, London, Newcastle och Manchester ger en god bild av Premier Leagues första år. Det är Eric Cantona-romantik, Arsene Wengers revolution i Arsenal och ”Cool Britannia”.

Väl valda intervjuer med klubbägare, spelare, tränare och journalister och supportrar ger vittnesmål som både ger en intressant bild av känslolivet på läktarna och de minnesvärda drabbningarna. Whitworths mest värdefulla bidrag är intervjuer med de personer som följde Premier Leagues stjärnor.

Liverpools två Premier League-lag beskrivs bland annat i skuggan av den uppslitande arbetskonflikten i staden 1995-1998, ni vet den som var föremål för en av Robbie Fowlers mest betydelsefulla insatser på planen.

Det här var Spice Boys-generationen med ljusa Armani-kostymer, stundtals dålig disciplin och stor aptit på alkohol. Men samma gäng kunde också vara unga, lokala spelare med en känsla för det äkta, som Fowler och Steve McManaman, den senare enligt uppgift den som tog initiativ till den gemensamma tröjprotesten till stöd för hamnarbetarna i konflikten.

Ögonvittnena ger dem som påverkades kanske allra mest av de stora strukturella förändringarna ett ansikte. Det märks inte minst i Manchester United-kapitlen. När årtiondet börjar avrundas (och ges några år till för att fånga in Glazer-övertagandet av klubben 2005) är det början på slutet för många supportrar.

Läktaratmosfären hade förändrats, biljettpriserna stigit och alltfler matchdatum och avsparkstider skräddarsytts för en tv-publik. Att planera livet som supporter blev både dyrare och svårare. Några av supportrarna som till slut hoppade av United-tåget, av ekonomiska snarare än emotionella skäl, berättar om den successiva förändringen.

Den underliggande frågan är dagsaktuell – var går smärtgränsen för när din klubb börjar bete sig som någon annat än den du en gång blev förälskad i? Hur lite respekt kan du som supporter bli bemött med utan att ifrågasätta förhållandet? Supporterskapet är inte alltid rationellt och den kravlösa passionen har sin charm. Men smärtgränser behövs också. Det är frågor som When the Seagulls Follow the Trawler snuddar vid i olika kapitel.

Hur hamnade vi här? Varför spelas VM i Qatar? Hur kunde Super League ens planeras? För den som letar finns det vissa, subtila ledtrådar i When the Seagulls Follow the Trawler, även om detta främst är en hyllning till ett färgstarkt brittiskt fotbollsårtionde.

Det här är 239 lättillgängliga sidor. Det behöver inte alltid vara ett problem. Miljarderna rullar i ännu snabbare takt nu än förr. Avståndet mellan styrelserummen och supportrarna är större än de kanske någonsin har varit. Då är denna bok med lika delar allvar och glimten i ögat balsam för själen även om industrin redan på 1990-talet hade börjat spåra ur.

Dela
Prenumerera

Lämna en kommentar

Meddela om
Sajna upp för Tutto's nyhetsbrev
11 Kommentarer
Nästade kommentarer
Visa alla kommentarer