IFK Göteborg-AIK 2-0: Þungur hnífur!

AIK gör bäst i att glömma den här matchen. Och det fort. För Allsvenskan och Blåvitt var det däremot en kväll att minnas; detta var kvällen då Marek Hamšík äntligen fick debutera.

Det tredje storklubbsmötet hittills i årets Allsvenska förväntades också bli det hetaste. Vacker blå himmel över Göteborg och förväntningarna var uppskruvade när ärkerivalerna gjorde entré inför Nya Ullevis enorma tomma läktare. AIK kom till spel med samma startelva som mot Degerfors senast medan Roland Nilsson valt att plocka in Hosam Aiesh istället för Gustav Norlin samt ge Kolbeinn Sigthorsson chansen från start jämfört med premiären i Örebro.

AIK och den isländska kallduschen

Domare Ekberg blåste igång och slaget kunde börja. Och som det började! Aiesh och nämnde Sigthorsson tackade för förtroendet omgående. Blåvitts mittfältsdynamo hittade redan i den tredje minuten fram med en smart passning till islänningen som kastar sig fram kraftfullt och rakar in 1-0. AIK-försvaret verkade upptaget med att försöka ställa offside och Janosevic kom på mellis. Men oj, vad snabbt det gick! ”Tungur Knivur” och succé direkt för den forne storspelaren (blivande skyttekung om man får tro Thomas Wilbacher) som floppade så fullständigt i just AIK.

Kallduschen var så isländsk den bara kunde bli och AIK blev mycket snabbt medvetna om vart de befann sig rent geografiskt. Blåvitt hade ju fem segrar på de sex senaste i Göteborg mot AIK och gillar som få andra lag i Allsvenskan att göra det första målet. Dock faller IFK ner ganska djupt efter målet och AIK tilläts ha en hel del boll, men ingenting händer med det där innehavet.

Aiesh visade spelglädje, grinta och bollsäkerhet. Och IFK var nöjda med att spelet företogs mestadels på deras högerkant; AIK fick gång efter annan bygga upp och försöka, men så var det tillbaka där IFK ville. Där ute till höger, där Tobias Sana finns. Några flacka, farliga frisparkar blev det också från Sana innan AIK i matchminut 34 till slut kom fram i farligt läge, för en frispark bra läge från vänster. Sebastian Larsson skruvade den på mål men Anestis stötte bort den låga bollen med pondus.

Spelet var stundtals något hackigt, det lågs ner en hel del och söktes fördelar hit och dit. Marginalerna var små men i den 38:e blev de desto större. Släkten gick från att vara värre till värst, när Simon Thern driver in från vänster och slår ett kort inlägg som är som en liten lättning, fram till Sigthorsson som tar emot med låret och på halvvolley smäller in tvåan. Janosevic fick inte mycket hjälp av det stillastående och sömniga AIK-försvaret. Detta vanligtvis så säkra försvar som, liksom hela AIK-laget, fått så mycket rosor under veckan. Per Karlsson lyser med sin frånvaro och nu blir det att ta sig i kragen!

Blåvitt bekräftade att man blir ett topplag

Innan paus skulle gästerna från huvudstaden få ett jätteläge, efter AIK:s sammantaget kanske finaste sekvens i matchen. Ylätupa stod för ett snyggt förarbete som ledde fram till en rörig situation framför IFK-målet, bollen ut till Stefanelli som frestade med vänstern men skottet gick mer eller mindre mitt på och Anestis kunde freda sitt mål. Minuten efter sker en oklar situation där AIK:s argentinske anfallare görs ner av en IFK-spelare som gör en brysk rensning i straffområdet. Straff? Ekberg anmodade spel om bollen och såg inget regelvidrigt. Svårt att avgöra om han hade rätt.

Utan mål och med en uppförsbacke av det värre slaget hade AIK allt att vinna när det blåstes igång igen, men Blåvitts taktiska krigsföring var obarmhärtig. Man satte press och störde AIK tidigt. Ett AIK som inte kom någonstans alls och inte verkade förfoga över några motvapen mot ett välorganiserat IFK. Efter en kvart var det så dags att byta skiva (och generation) i det svartgula anfallet, med bytet Goitom in och Radulovic ut. Minuten efter gjorde IFK ett dubbelbyte och Sigthorsson plockades ut. Hamšík hade setts värma upp sen halvleken drog igång, men det skulle dröja ännu litet.

AIK fortsatte trampa vatten och det var närmare 3-0 än en reducering för gästerna. Duktige Kevin Yakob var en hårsmån från att göra sitt första allsvenska mål i 69:e med ett hårt lågt skott som Janosevic nätt och jämnt lyckades parera ut till hörna. Minuten efter får Hamšík sina instruktioner och ses snart göra sig redo vid sidlinjen. Och så i matchminut 74, efter att Thern lunkat ut, var det äntligen dags för Allsvenskan att hälsa en mycket stor fotbollsspelare välkommen!

Hamšík-effekten syntes direkt och samtliga spelare på planen verkade höja sig ett snäpp. Det blev med ens lite mer taggat, lite mer koncentrerat, och trots att det första den store Marek gjorde var att förlora (!) en nickduell mot Stefan Silva känns hans närvaro och positionsspel som något IFK utan tvekan kommer att få stor nytta av. Alla de som tvekat och hånat denna stora, om än kortsiktiga, värvning och dess verklighetsförankring borde tänka om. IFK Göteborg satte i matchminut 74 av omgång 2 på allvar språng mot en absolut topplacering!

AIK då? Nja, Otieno fortsatte att springa oförtrutet upp och ner på vänsterkanten och med tio minuter kvar fick han fin träff på ett inlägg men en fristående Henok Goitom fick inte alls ner nicken och AIK:s (fåtaliga) avslut gick som nästan alltid högt över. Ett par minuter senare tacklas nyinsatte Strannegård bryskt men schysst och Silva, inbytt samtidigt som Strannegård, satsar rejält i en slags idiotisk hämndaktion som bara renderade i ett gult kort men kanske borde sanktionerats hårdare. AIK hade ingen mer bensin kvar i tanken och nu när säsongens första derby stundar, gäller det att snabbt lägga Göteborg bakom sig och komma på betydligt bättre tankar.

Dela
Prenumerera

Lämna en kommentar

Meddela om
Sajna upp för Tutto's nyhetsbrev
9 Kommentarer
Nästade kommentarer
Visa alla kommentarer