Mjällby-Varberg 0-0: Tabula rasa

Ett tomt ark. Och 29 omgångar kvar att spela. MAIF och BoIS delade på premiärpoängen denna småruggiga och grådaskiga aprilsöndag på Strandvallen. Och tvivlen, ja de kvarstår.

På Listerlandet, liksom vid Kategatt, har det under vintern och försäsongen varit ett betydande manfall jämfört med 2020. Inte utan orsak har respektive lagens supportrar sänkta förväntningar och en något njugg inställning inför den närmaste framtiden. Efter att Glenn Nyberg blåst av efter 94 minuters ställningskrig, kan den bilden inte annat än förstärkas.

Ändå vill jag inte gå så långt som Gusten Dahlin och Thomas Wilbacher och kasta ner Varberg på jumboplatsen riktigt än. Det var stundtals krampaktigt och slarvigt, men de storväxta hallänningarna gjorde livet surt för Mjällby och kommer göra så för betydligt fler lag denna säsong. Man lämnar Blekinge med en helt välförtjänt pinne, som med lite mer skärpa kunde varit tre.

Mjällby då? Att komma femma i Allsvenskan var ju fjolårsupplagan bäst med genom världshistorien. Samma historia som vittnar om att Mjällby aldrig någonsin vunnit en allsvensk premiärmatch. Man bröt inte den sviten idag heller, men det gör såklart inte så väldans mycket. Vad som gör något är hur identitetslöst och idéfattigt det såg ut på planen. Men en poäng kanske ändå är ett fall framåt, ty Varberg tog ju hand om alla sex poängen ifjol!

Ska sanningen fram, och det ska den ju alltid, såg Mjällby långt ifrån bra ut och Alf Westerberg (ställföreträdande idag, sedan nye Christian Järdler testats och isolerats) har en utmaning framför sig. Jag sticker ut hakan och hävdar att han kanske snart får en permanent plats vid sidlinjen, även om sådant är vanskligt att sia om i detta tidiga läge. Vilka är oddsen på första tränaren som får kicken, Betsson?

Matchen då? Nja, Glenn Nyberg visslade igång den nya säsongen någon minut för tidigt och det handlade initialt om gästerna. Även om Varbergs försvarsspel alltjämt såg svajigt ut, tog man hand om taktpinnen tidigt. Den viktiga frågan är dock hur de 28 målen av 45 totalt gjorda av spelare som lämnat klubben i vinter ska ersättas.

Store Robin Simovic känns stabbig ut och var närmast osynlig innan paus. AIK-produkten, 21-årige “silverräven” Albin Mörfelt, ny från Frej i Norrettan, kan komma bli intressant att följa. Precis som Simon Adjei, Söderettans och Assyriska Turabdins skyttekung ifjol med sina 25 baljor. Lille trollgubben Adama Fofana river och sliter och bidrar både defensivt som offensivt. Hårt jobb, det kan Jocke Perssons mannar. Och med hårt jobb kommer man långt.

Visst, Mjällby visade stundtals större tålamod i uppbyggnadsfasen och var bättre organiserat. Man hade också matchens första riktiga chans, sedan Jacob Bergström (en av de som ska göra jobbet i år) hunnit upp en djupledsboll strax innan linjen, vänt inåt och bort både försvarare och målvakt innan skottet styrdes ut till hörna. Varberg mäktade med ett par halvchanser, men det var också allt man hade att sätta i sig innan Nyberg punktligt blåste av för paus utan tillägg.

Varberg kom stärkta ut till den andra akten. Närkampsspelet hårdnade, lagen bjöd på allt krampaktigare spel. Intentionerna i uppbyggnadsspelet lyste liksom solen med sin frånvaro. Med andra ord, Varberg tog matchen precis dit de ville och fick Mjällby med sig. Westerbergs mannar fick bästa chansen halvvägs in, sedan Kadir Hodzic slagit ett fint inlägg som en fristående Jesper Gustavsson nickade några centimeter utanför. Men något avgörande blev det aldrig.

Summa summarum en kvalfylld premiärsöndag i Hällevik, men en positiv känsla väger ändå över som fotbollsälskare i exil: “Allsvenskan, c'est fantastique!”. Och det kommer bara bli bättre.

Dela
Prenumerera

Lämna en kommentar

Meddela om
Sajna upp för Tutto's nyhetsbrev
9 Kommentarer
Nästade kommentarer
Visa alla kommentarer