Börsen älskar planerna på en superliga

Sinnebilden för brittisk humor utspelade sig några timmar före matchstart i mötet mellan Leeds United och Liverpool. Liverpools spelare var påväg ombord på sin spelarbuss för att sätta kurs mot Elland Road. De ackompanjerades av en saxofonspelande Leeds-supporter som tutade ABBA:s ”Money, Money, Money” för fulla muggar.

Det går att yttra sitt missnöje mot Super League-planerna på olika sätt. Att brittiska fotbollssupportrar skulle vara kritiska till en superliga hade de flesta kunnat ana. Därför är det imponerande taktlöst av ägarna till topp sex-klubbarna att gå vidare med ambitionen att skapa en stängd liga. Taktlösheten hoppas jag beror på att ägarstrukturen i dessa klubbar till stor del har amerikanskt inflytande. Engelska fotbollssupportrar går inte att jämföra med amerikanska sportfans. Den typen av ”finns inte publik- eller inkomstunderlag i Oakland så får vi väl flytta laget till Las Vegas”-planer passerar utan större problem i USA, medan facklorna tänds och högafflarna slipas om det ens kommer på fråga på öarna. Se bara i fallet med MK Dons.

Nej, det här är i grunden inte en strävan efter att skapa en exceptionellt bra produkt för fansen. Det handlar givetvis om att tjäna mer pengar. Tillväxt, tillväxt, tillväxt! Vi ska komma ihåg att Juventus och Manchester United är börsnoterade av en anledning. Juventus aktie var som mest upp drygt tjugo procent idag, medan Manchester Uniteds aktie som mest var upp tio. Börsen älskar planerna på en superliga. Majoriteten av de som idag är säsongskortsinnehavare hos Juventus och Manchester United avskyr dem.

Mina egna varningsklockor började klämta högljutt redan år 2017 när Juventus bytte logotyp. En tydlig flirt mot basebollaget New York Yankees sparsmakade logga. En nätt Agnelli-förhoppning om att exakt alla vaniljtjejer skulle traska sin morgon-powerwalk med en Juventus-keps på skallen om några år. Nåväl, nog om Juventus, de har i alla fall sportsliga fog för att blicka mot en superliga. Tio års prenumeration på ligatiteln i Serie A. Där finns det faktiskt rimliga skäl att blicka steget längre. Värre är det för Arsenal och Tottenham. Att de ens har mage att sälla sig till en superliga i dagsläget. Det är ungefär lika verklighetsfrånvänt som att Blackburn Rovers skulle vilja vara med. De har ju oändligt många fler Premier League-titlar än Tottenham.

Tycker dock att vi ska vara noga med att inte kritisera spelare eller tränare i de Super League-aspirerande lagen. De verkar uppenbarligen vetat lika lite som vi, eller så förtjänar Jürgen Klopp samtliga Oscar-statyetter nästa gång det hålls gala. Före matchen mot Leeds United var det en sansad Klopp som mötte Sky Sports reporter. Han menade att han förstår de starka reaktionerna från supportrarna, och verkar själv lika konservativt inställd till Champions League och fotbollen som majoriteten av Europas fotbollssupportrar. På ett positivt sätt ska förtydligas.

Nuförtiden är konservatism ett negativt laddat ord, men det är fotbollens historia som är dess styrka. Möjligheten att göra magiska resor genom seriesystemet och i cupspel. Magiska resor i positiv anda, som i fallet med Leicester Citys osannolika ligatitel, och i negativ anda, som i Sunderlands tragikomiska förfall. Just det, bortom saxofoner och börsvärden spelades det ju en match i Premier League ikväll. Diego Llorente satte i slutminuterna dit kvitteringen till 1-1 för sitt Leeds. Neutrala engelska fotbollssupportrar har nog sällan knutit näven i fickan så hårt för ett så obetydligt mål. Målet symboliserar dock på ett fint sätt kampen fotbolls-England satt igång mot Super League.

Dela
Prenumerera

Lämna en kommentar

Meddela om
Sajna upp för Tutto's nyhetsbrev
3 Kommentarer
Nästade kommentarer
Visa alla kommentarer